1. The Dark Knight (film)
2. Doktor Kosmos-Hallå? (musik) Mattias och jag hade ett av våra återkommande "musik, är det så roligt längre..."-samtal i veckan. Vi konstaterade att, nä det kanske inte är det. Å andra sidan lyssnar jag på mer musik än någonsin. Tankar ner och lånar på biblioteket Punkt Medis, Medborgarplatsen. Kanske är det just mängden som gör att inget kittlar till lika mycket som då man var tvungen att jaga rätt på Rides första ep eller The Sundays fullängdare? Eller är det så illa att man redan hört "allt"? Det finns ingenting nytt som bränner till ordentligt, det är bara variationer på en gammal formel.
Jag vet inte. Men vad jag vet är att Mattias och jag säkert kommer att fortsätta vårt härliga gubbgnäll, kanske som ett sätt att fortfarande, vid 40-års ålder, i hemlighet tycka att musik är större än nästan något annat här i livet. Jag menar, bara det faktum att vi diskuterar vår (så kallade) tappade lust för musik tyder ju på att drogen inte har gått ur kroppen riktigt ännu. Eller det faktum att jag fortfarande tycker det är kul att lista musik...
Vad har det här med Doktor Kosmos att göra? Inte ett dugg förutom att de har gjort en riktigt bra skiva. Jo, på riktigt.
3. Alphabeat-Fascination, Boyfriend, 10.000 Nights (musik) Ny musik och ett riktigt guilty pleasure. Det här är väl nästan Pop-Sara musik? De kommer ju dessutom från Danmark.
4. Hall & Oates-Daryl Hall & John Oates (musik)Vännen Magnus har redan skrivit denna roiga artikel på syster-bloggen Spengo. Läs.
Jag måste ändå passa på att pusha för den här videon till Hall & Oates hit She´s Gone. Den är inte med på den här listade skivan men ni måste bara se det här. Klippet är från videons barndom och det är bara så... märkligt. Hur tänkte man? Vem tänkte? Fick regissören för videon några fler uppdrag efter detta? Kul är det hur som helst.
5. J.K Rowling- Harry Potter & The Deathly Hallows (bok) Argh, vilken nagelbitare! Jag vill hem och läsa ut den. NU!
Bubblare
Fest hos Herr Alarik (event) Ett gäng grabbar, en tropisk Stockholmsnatt, sprit, en stereo, en impromptu arrangerad popquiz och en lyhörd och älskvärd värd är allt som behövs för att dämpa The End of The Summertime Blues. Tack för titten!
I´m Not There (film) Hmm, man måste nog vara en kännare av Lektorns klass för att hänga med i turerna i Todd Haynes film om Bob Dylan. Filmen var inte ointressant men den kändes alldeles för lång och lite för obskyr för att jag skulle njuta av det jag såg. Dessutom hajade jag inte Billy The Kid-sekvenserna med Richard Gere. På vilket sätt kopplades detta till skivan? Dylan som outlaw? Tolkning please. My Morning Jacket-scenen var fin förstås.
The Gladiators-Studio One Singles (musik)
Phil Collins- One More Night (låt)
