1. Bon Iver-For Emma, Forever Ago (musik) Det var med stor tveksamhet jag kollade upp Bon Iver (Bonne Hiver, schysst vinter). Jag hade i ett svagt ögonblick köpt Uncut för att ha något att läsa under min sverigeturné t o r Stockholm-Kristinehamn. Månadens skiva i tidningen hade SAMTLIGA attribut som krävs för att bli just Månadens skiva i Uncut: en skäggig snubbe i skoghuggarskjorta som ensam med sin gitarr (sk. "singer-songwriter")låste in sig i sin fars jaktstuga någonstans i Nowhereville, USA i tre månader och skapade ett MÄSTERVERK. En man och hans gitarr. Yada, yada, yada...
Nåja, i brist på inspiration laddade jag ner MÄSTERVERKET och... Det var faktiskt riktigt bra. Ok, det faller inte utanför ramen av den americana som Uncut-redaktionen gör i byxorna på så fort musiken lämnar de ensamma männens domäner (dvs. sovrummet) men Justin Vernon (aka Bon Iver) lyckas med sin gitarr, sparsmakade synthsjok och sin överjordiska falsett skapa en skiva som kanske inte stavas MÄSTERVERK men just RIKTIGT BRA. Vackrast är f ö den 6:41 minuter långa re:Stacks.
2. No Age-Nouns (musik) Det ekar Sonic Youth och My Bloody Valentine i musiken. Attityden är Tough Alliance´ fast utan synthar. I små doser är det här riktigt trevligt.
3. Genesis-A Trick of The Tail (musik) Phil Collins rules!
4. High Chaparall (TV) Nej, jag har aldrig varit speciellt road av duon Filip och Fredrik. Pubertalt och lite nedlåtande är inte humor för mig 8även om jag kan se små släng av den varan hos mig själv ;-). Men efter förra veckans avsnitt med Beverly Hills-stjärnan Shannen Dohertey var jag, tillfälligt, tvungen att ändra min inställning. Då hajade jag Filip och Fredriks grej. Genom att ställa frågor som ingen annan ställer träder intervjuobjeket fram i ett helt nytt ljus. Att dessutom dra med personen i aktiviteter som Filip och Fredrik regisserat är också ett sätt att lyfta fram okända sidor hos intervjuoffret. De blir lite tagna på sängen så att säga. Här har de två faktiskt hittat en idé som gör dem ganska unika i den moderna TV-världen.
"Regisserat" är ifs kanske fel sätt att beskriva Shannen-avsnittet. Ploten var att Filip och Fredrik av en händelse ramlar på Shannen på ett fik. De frågor artigt Shannen om de får göra en intervju och efter viss tvekan tackar Shannen ja. Shannen har en svensk vän som sänt Shannen avsnitt med Filip och Fredriks program till henne(?).
Därefter spinner allt iväg utom all kontroll. Klimax på programmet är när Filip och Fredrik ska göra ett "barnkalasgig" hos en bekant och drar med sig Shannen dit. F och F har fått den briljanta idén att göra en krokofant av Fredrik med choklad och strössel. Födelsedagsbarnet är nämligen mycket förtjust i krokofanter. Efter besöket av The Dynamic Trio tror jag födelsedagsbarnet för all framtid kommer att rata just den godsaken.
Men mellan det helt hysteriska och komiska träder ändå människan Shannen Doherty fram. Shannen Doherty är för alltid stämplad som diva i Hollywood efter konflikter med regissörer och producenter men i programmet får vi istället möta en ödmjuk och ganska ensam tjej som verkar har gjort några (förvisso rejäla) snedsteg som hon fått betala ett ganska högt pris för. Det framgår inte i programmet vad hon egentligen gör idag men att delta i ett program med två galna svenskar kan väl ändå inte vara ett kliv uppåt på karriärsstegen. Det känns faktiskt lite sorgligt.
5. Eldkvarn/ Tomas Andersson Wij-Nerför floden (låt)Jag minns en sommar när Tobbe-baby flåsande kom inrusande i De Geer-skolans aula och satte sig bredvid mig. Jag tror att vi samlats för en första genomgång av någon slags revy or whatever. Även om jag inte minns varför vi samlats där i aulan så kommer jag exakt ihåg vilken skiva Tobbe hade med sig när han slog sig ner bredvid mig. Han hade varit nere på stan och köpt ett rykande färskt exemplar av Eldkvarns Kungarna från Broadway. Tobbe satt på sitt tankfulla sätt och läste låttitlar och texter. Jag sneglade girigt på skivan från min stol. Vi var var och en helt uppslukade av föremålet och jag förstår nu varför minnet av varför vi satt i aulan den där dagen, har gått förlorat.
Snart nog blev Kungarna från Broadway också min skiva. Det kändes stort att Norrköping fanns med i skivans titel, det kändes stort att Eldkvarn mindes sitt Norrköping med värme. En klar favorit på skivan var låten Nerför floden. Det är en låt som fastnat och som gärna lyssnar på igen och igen. Texten har, i mina öron, varit en slags framtidsvision av Mörkrets hjärta. Jag kan ha fel i detta men nu är "min" version så pass integrerad i min själ att jag ogärna lyssnar på en någon annans tolkning.
Rektorn och jag brukar hävda att det finns ett Eldkvarn-citat för varje tillfälle. I den här låten finns det förvisso rader som är värda att citera men inte utifrån en specifik situation i ens eget liv utan texten är snarare små bilder som väcker känslor. Små meditationer if you like.
Jag får ta ett exempel: Jag minns hur vi stod där/tillsammans på stranden/när en båt gick förbi/slängde du upp handen Det säger egentligen inte så mycket om någonting men inom mig rör de här raderna upp något väldigt vemodigt och vackert, kanske en bild av de där somrarna i barndomen som man aldrig ville att de skulle ta slut. Det är svårt att förklara men lättare att känna.
Anledningen till att jag trallat så smått på den här låten den senaste tiden är att Rektorn hittade en youtube video med Tomas Andersson Wij, där han på ett föredömligt sätt gör just Nerför Floden. TAW gjorde fö en vass version av låten på Plura 50 En hyllningsskiva. Håll till godo.
Bubblare
Barrington Levy-Here I Come (låt)Någon på byrån som Bredbandsbolaget samarbetar med har väldigt god smak.
This Is Ivy League-The Richest Kids (låt)
Natsuo Kirino-Out: A Novel (roman) Japan är det nya hårdkokta. Eller nå´t.
The Notwist-The Devil, You + Me (musik)
