Gräv där du står!

Här står jag nu.


1. Cormac McCarthy-The Road. Mattiaz har ju, som vi alla vet, oantastlig smak. Han hyllade den redan så hyllade nya romanen av Cormac McCarthy för ett bra tag sedan. Det gjorde han alldeles rätt i. Det här är en storslagen roman i det lilla formatet. McCarthy berättar en skenbart enkel historia. En man och hans son ska vandra ska vandra från stället de bor på till kusten. Världen har råkat ut för en stor katastrof. Vad för slags katastrof det är, är inte klart uttalat men klart är att människorna som överlevt är få. Mannen och hans son står nästan ensamma i världen.

Under mannen och hans sons gemensamma vandring slåss de dagligen mot hungern, mot andra lika hungriga överlevande, mot sina rädslor och mot tiden som rinner ifrån dem. Under de knappa trehundra sidor långa resan du som läsare gör tillsammans med Mannen och hans son, hinner du gå igenom alla livets känslor och stämningar; kärlek, hat, längtan, avsky och skräck. Det finns inte en död sekund i den här boken och inte ett onödigt ord. För min del är det här årets riktigt stora läsupplevelse.


2. Ian McEwan-På Chesil Beach (roman) ..och det här kan mycket väl vara den andra.

3. Nick Tosches-Dino (biografi) Det återstår att se om den här är lika vass som Tosches biografi om Jerry Lee Lewis.

4. This is Ivy League-S/T (musik) Mmm, det här är sommarens mjukaste tweepop. Kom exakt vid rätt tidpunkt. Musik för regniga, småmulna men ändå varma dagar. Lite som Kings of Convenience faktiskt. Eller ganska mycket. Här får ni This is Ivy leagues fina London Bridges.

Kings of Convenience är förresten på väg till Stockholm i augusti. Kanske skulle pallra sig iväg då? Kanske inte... Är det sant att de ska spela i Umeå på Sagateatern också?


5. Meat Loaf-Bat Out of Hell (musik) Bruce Springsteen för storvuxna.

Bubblare
Min dancehall-samling (musik) Mmm, det finns inget som går upp mot lite fin gammal dancehall. Ja, förutom det som står här ovan förstås.
My Morning Jacket-Evil Urges (musik)
Morrissey-Suedehead (låt) Jag kan inte låta bli att tralla på den här låten varje gång jag tittar mig i spegeln. I mitt tycke Morrisseys största stund som soloartist.
Firande av Skåne på Bröderna Olssons i torsdags. (firande)
Dovas på fredag. (En möjlighet) Kan det vara sant? Nåja, vi är inte där ännu...

Om jag hade pengar...
skulle jag med glädje köpa Dennis Wilsons Pacific Ocean Blue.

Med viss tvekan
The Mist (film) Nä, jag hajar faktiskt inte hajpen. Taskigt animerade monster och grym skrattfaktor för stolpigt skådespeleri räddade inte min och frugans tisdagskväll. Var var skräcken? En besvikelse.