En lista:



1. George Jones-A Goodbye Joke (låt) Jörgen hade med världens fjärde bästa låt någonsin med George Jones på en lista; He Stopped Loving Her Today. Jag är böjd att hålla med. Men George Jones har ju gjort fler bra låtar. Den här har jag lyssnat på mycket den senaste tiden. Texten är riktigt bra på ett såndärnt traditionellt country-sätt, den är skör, insiktsfull och har en fin twist på slutet.

Den handlar om mannen som är övertygad om att lappen hans fru lämnat på bordet, om att hon lämnat honom, är ett litet internt skämt dem emellan. I baren (förstås...) som han sitter i och tröstar sig i, intalar han sig själv att hon bara stuckit iväg ner på byn. Hon är ute och shoppar "sporty clothes" till honom bara. För den enda hon tänker på är ju honom.

Som lyssnare genomskådar man ju den här livslögnen som mannen intalar sig, men inte omedelbart. Och det är det som är så bra. Man vet hela tiden lite mer än sångens hjälte men först efter ett par lyssningar faller hela bilden på plats. På något sätt är hela låten som ett svar på By The Time I Get To Phoenix.

Och George Jones! Ja George Jones är ju en mästare på att hitta de rätta nyanserna, där det synbart triviala blir stor och mästerlig (här kommer det...) konst.

2. Freddie McGregor-Mr McGregor (musik)

3. John Ajvide Lindqvist-Människohamn (bok)



4. Rädisor (grönsak) Perfekt i sommarsalladen.

Bubblare
The Last-L.A Explosion (musik)

Quarantine (film) En remake av en spansk skräckis tror jag (eller, Per och Lars?). Riktigt hyfsad, faktiskt. Upplagd som en fejkad dokumentär men journalist som fastnar i ett hus där en snabbt spridande aggressiv form av rabies sprids bland hyresgästerna...

British Sea Power-Man of Aran (musik) BSP har gjort ett nytt soundtrack till en gammal dokumentärfilm från 30-talet (hej Projektor 7!). Dokumentären handlar om det hårda livet på en ö utanför Irlands västra kust. Har inte sett filmen (Lars, kanske?) men musiken är så filmisk att det känns som handling ändå spelas upp för ens inre när man lyssnar.

Martin har skrivit en så himla bra text som jag pushar lite extra för här. Hoppas du inte misstycker, Martin.

Mattias, kom igen med den där listan nu! :-)

Lista v. 19

1. St Vincent-Strangers (musik) St Vincent heter egentligen Annie Clarks. Hon var tidigare medlem i fotbollslaget/kören The Polyphonic Spree, ni vet de som sedan ynglade av sig och där kidsen hamnade i Sverige och drog igång en ny kör som hette I´m From Barcelona (eller något sådant...).

På egen hand gör Annie Clark en distansierad, kylig popmusik men med många varma hookar och twistar. Jag kan inte låta bli att dras in hennes musikaliska värld där en låt på samma gång kan vara både en smekning och ett knytnävsslag.


2. The Horrors-Primary Colours (musik) Jag avfärdade The Horrors redan när de dök upp första gången, 2007. Jag lyssnade inte ens på deras skiva då. Det kändes som jag växte ur den där goth-frisyren någon gång 1988. Men efter en recension på The Quietus bestämde jag mig för att ge dem en chans. Framförallt efter den spellista som The Quietus satt ihop med The Horrors influenser inför nya skivan.

På något smutsigt sätt kan jag ändå inte låta bli att tycka det här är lite bra, även om referenserna till MBV, TJAMC, Spacemen 3 och The Cure (kom igen, kolla in omslaget! Skivtiteln!) är mer än tydliga. Det är svajande gitarrarmar, monotona bassgångar och Brett Anderson-swagger och någonstans, i ett mörkt skrymsle inom mig, kryper musiken in.

3. Jens Lapidus-Aldrig Fucka Upp (bok)

4. Anna Järvinen-Man Var Bland Molnen (musik) Jag tänker fortfarande på Turid när jag hör Anna Järvinen och det gör då rakt ingenting.

5. Camera Obscura-My Maudlin Career (musik)

Bubblar
Seashells (band?) Mattias skickade en inbjudan för Seashells räkning som han hade fått från någon stackars indiekille i Nebraska som skulle arrangera en stödfestival för en lokal radiostation. Vi (bandet) fick gärna anmäla vårt intresse att delta på festivalen. Ingen ersättning utgår, om vi blir utvalda att spela men stället hade ett fint zoo och andra sevärdheter. Internet works in mysterious ways...

Annie-Anthonio (Fred Falke remix) (låt)

Top Chef (TV)

V.18

1. Camera Obscura-My Maudlin Career (musik) Konversation via sms: "Haapalainen framstår alltmer som indievärldens Phil Spector". Svar: "Han är gud". Svaret var skrivet en aning i affekt men det förstnämnda stämmer helt och fullt.

Det känns som om Haapalainen har två lägen i sitt producerande: den tidiga och den sena Phil Spector. Den tidiga har sina klara och infallsrika wall of sound-ljud (The Ronettes, The Rightous Brothers et. al), den sena ett mer sprucket och taggigt wall of sound-ljud (Dion). Haapalainen har praktiserat bägge metoderna på t. ex Eldkvarn, där den sena Spector är modellen för Atlantis och den tidiga Spector präglar Svart Blogg.

Men på Camera Obscuras nya skiva är den tidiga Spector som gäller. Det är klockspel, stråkar och stor rymd hela vägen. Det är så jävla bra att jag gråter. Givetvis är det också så att Camera Obscura har en hel drös med söta, witty poplåtar med sig i bagaget. Det hade man inte, i mitt tycke på förra skivan Let´s Get Out of This Country, som Haapalainen också producerade. Det som trots allt sticker fram vid första lyssningen ÄR Haapalainens produktion. Men sedan kliver melodierna fram, skinande, blomstrande och sköna med en loj Traceyanne Campbell som guide genom popängen. Jag är stolt över att vara en tweepoppare igen.

Ett riktigt bra betyg på skivan är att jag lyssnar på den en gång minst per dag. Har inte hänt med någon annan skiva på ett tag nu.


2. Chris Isaak-Mr Lucky (musik) Det är väl bara jag som bryr mig men Chris Isaak har gjort ett riktigt bra, ljusblått album. Igen. (Fast på den här bilden är han ju gul)

3. Fatboy-In My Bones (musik) Svensk rockabilly som påminner en del om... Chris Isaak.

4. Edgar Allan Poe-Sällsamma berättelser (bok) Det går långsamt att läsa nu när man är småbarnsförälder.

5. Powerpop (genre) Jamen det är ju vår? Fram med Todd Rundgren, The Romantics och Shoes!

Bubblare

Fick det här festliga inslaget skickat till mig av en kollega. Sverige lyfts fram som ett farligt socialistiskt exempel i USA. Man förstår ju varför. Den svenska synden är t o m subventionerad. Av storkapitalet Scania!

Slips (accessoar) Jag bär det alltför sällan men när jag gör det känner jag mig riktigt nöjd med dagen.

Joline (dotter) Pappa gör tramsiga melodier till sin dotter i parti och minut. Dock ingen som gör sköna Joline riktigt rättvisa.

Loakes Burford (brogues) Skoporr. Nu i ett hem nära mig.

Rektorn (vän) Tack för middagen, kompis, även om ett tack inte är nog! Nästa gång är det min tur. Samma ställe?

Van Halen-Hot for Teacher (låt)

Junior Boys-Hazel (låt) That´s more like it!

Lista v. 16

Påsken har kommit och gott. Blev det några extra ägg? Nä. Nä, det fick räcka med obligatoriska ägget till helgfrukosten.


1. Flamin´ Groovies-Groovies Greatest Grooves (musik) Ibland vill jag bara rensa hjärnan med lite skitig rock. Inspirationen till att lyssna på Flamin´Groovies efter en tids uppehåll kom från vår systerblogg, där vännen Magnus gjort följande inlägg. Det är tidigare Flamin´Groovies-sångaren Roy Loney som rockar loss. Klippet är så jävla bra. Det rockar hårt och när två små ballerinor bärs in i bild blir det obetalbart. Rawk! Skrev jag rock! förresten?

2. Ramones-End of the Century (musik) Så nu har då äntligen Phil Spector fått sin dom. Det var väl ifs bara ett under att inte fler människor fallit offer för Specotrs pistolviftande genom åren. Han körde tydligen samma stunt med Ramones under inspelningen av den här skivan, om jag inte missminner mig.


3. Edgar Allan Poe-Sällsamma historier (bok)

4. Top Chef (TV)

5. Sill och potatis (mat)

Bubblare
Refused-The Shape of Punk to Come (punk) Det är två saker som jag såhär i efterhand ångrar med min 10 år långa vistelse i Umeå. Det ena är att jag inte skaffade ett par längdskidor och det andra är att jag inte uppskattade hur jävla bra Refused var. Där och då.

Det fina med musik är dock att man kan hämta igen det man förlorat, göra ett återbesök i tiden och sätta in musiken i en ny kontext, här och nu. Kanske var jag inte redo, där och då, men nu vid 40 års ålder kan jag med nöje låta mig sköljas över av energin och uppfinningsrikedom i Refuseds musik.

Senast igår läste jag f ö om ett nytt brittiskt punk/hardcore-hopp (det finns tydligen sådana) på musikbloggen The Quietus som refererade till Refuseds magnum opus TSOPTC. Stort.

Lindström & Prince Thomas-Rothaus (låt) Tack Per B för krautdisco-tipset.

Junior Boys-Work (låt) Nja, inte riktigt övertygad. Vi får väl se vad fullängdaren har att erbjuda.

Glad pjåsk!

1. Joline (dotter) Alltid.


2. Tracey Thorn-Raise The Roof (Beyond The Wizards Sleeve Re-Animation) (låt) Ja, ja jag fortsätter tjata. Men det här är en riktigt fin och ömsint remix av Tracey Thorns låt.














3. Bat For Lashes-Daniel (låt) Den lilla goth-chicken är tillbaka med en ny platta. Nej, det här är inte en cover på Elton John. Tyvärr är hela skivan inte lika bra. Ännu. Jag har bara gett den en chans så här långt. Duetten, The Big Sleep, med Scott Walker är dock... ja, jag är mållös.

4. The Royals-Pick Up The Pieces (reggaeklassiker)

5. Mastodon-Crack The Skye (rawk) Ett konceptalbum om tidsresor och Rasputin? Any takers?


Bubblare
Grateful Dead- Europe ´72 (musik) Ska jag våga mig på samtliga liveutgåvorna i Dick Pick´s-serien?
Fever Ray-S/T (musik)
Cykling (motion) Pendlingssäsongen på hoj har äntligen kommit igång.


Fiskartröja (plagg) Dottern sportar en likadan. Hon måste växa in i sin, det behöver dock inte pappa.


Bubblar sådär
Doves-Kingdom of Rust (musik) För din skull ska ge den en chans till, Jocke. Annars tycker jag den ännu så länge känns lite tungfotad. Men det tycker jag ju om nästan all indierock nuförtiden, så...

Lista 12 mars: blandad frukt

1. Neko Case - Middle cyclone (cd, 09)
Ingen gör atmofärisk och mytologiskt späckad countrypop som Neko Case. Om hon denna gång möjligen kan kritiseras för flitig återanvändning av egna grepp (djurtematiken inräknad), är det ingen allvarligare anmärkning. Höjdpunkterna är nämligen många och det är rent trivsamt att uppleva hur popådran från New Pornographers gifter sig med that ole twangy sound.

2. Loney Dear - I got lost (cd-spår, Dear John, 09)
Som redan konstaterats är nya Loney Dear mycket bra. Och det här är juvelen i kronan, om ni frågar mig; en kuslig historia iscensatt med fiol, bräcklig röst och viskande vålnader i rummet. (Och undvik att lyssna på datahögtalare: hela skivan har en uttänjd, mäktig ljudbild som nästan kräver en ordentlig anläggning.)

3. Wavves - So Bored (cd-spår, Wavves, 09)
Årets mest expressiva och trumhinnepiskande tolkning av det tidstypiska fenomenet tristess. Het kandidat till titeln årets låt, redan nu.

4. Grizzly Bear - Foreground (cd-spår, Veckatimest, kommande album)
Den grandiosa avslutningslåten från den tidigt läckta och tokhajpade skivan. Om vilken den specialintresserade kan läsa hur mycket som helst på någon nätsajt, så ni får ingen längre recension av mig nu. Återkommer kanske efter ytterligare några lyssningar, men de första intrycken är klart positiva. Minispoiler: Alla som älskade Department of Eagles lär slå frivolter av lycka, för Daniel Rossen har tagit med sig delar av den strukturerade orkesterpopen därifrån och mixat den med psykedelia, nylonsträngade gitarrer, vackra körer och ett sound som låter STORT i alla avseenden. Ett självklart köp i maj.

5. Thin Lizzy - Still Dangerous - Live at the Tower Theatre Philadelphia 1977 (liveskiva/mp3, -09)
Jag tillhör inte den skara som blev moraliskt upprörd över studiopåläggen på Thin Lizzys "Live and dangerous". Här är hursomhelst utgåvan för alla som är nyfikna på hur det lät "utan fusk". Och de borde härmed lugna sig för gott: det lät naturligtvis bra som tusan även i det råa liveutförandet. Men denna souvenir är också ett måste för envar som uppskattar den irländska rumlargruppen. Inspelad på Bad Reputation-turnén 1977, med Lizzy på sin kvalitativa topp. Vilket glödheta versioner av "Soldier of Fortune", "Massacre" och "Bad Reputation" är bevis på.

Fotnot: Att detta skulle vara en rar (eller med Scott Gorhams ord: "nyligen upphittad") tejp är dock en sanning med modifikation: bootleggande fans har haft bra ljudupptagningar från denna spelning länge. Själv har jag aldrig varit så diehard att jag bytt livetejper, och lyfter därför på hatten.


Bubblare:

* Sofia Karlsson - Smält mig till glöd (albumspår, Söder om kärleken)
Låttiteln är poetiskt styltig på ett sätt som osökt får mig att tänka på Samuel Frölers soloskiva; men låten övervinner och motbevisar denna farhåga.

* The Killers (film, 1946)
Burt Lancaster och Ava Gardner, i en film baserad på en historia av Hemingway. Kanske inte den bästa noir-filmen, men tveklöst en av de mest hårdkokta.

* Perssons Pack - Ikväll tar vi över stan (cd-spår, Öster om heden)
En bitterljuv skildring av det en gång älskande paret som skiljs åt när flickan lämnar småstaden och gör karriär medan pojken blir kvar med gitarren i hand och sången som vapen. Låten är inte helt ny (den spelades in första gången till Packet-samlingen Diamanter från 2004), men likafullt betagande. Jag har aldrig varit i Bollnäs, och "Schenströmsplan" och "Renbron" är därför geografiska markörer som säger mig lika mycket som ett samtal på forngrekiska. Men den här låten får mig nästan att överväga ett besök i bandyorten, åtminstone under de fem minuter den pågår.

* Kjell Höglund - Desertören (lp-spår, Doktor Jekylls testamente, 1979)
Tumregel: de längsta Höglund-låtarna är ofta de bästa. "Häxprocess" är 15 minuter, "Maffian" 14 minuter och så den här, "Desertören", som klockar in på dryga 17! Utan att det blir tråkigt en enda sekund, bör tilläggas. "Desertören" är en svidande vidräkning med alla dogmatiker, där Höglund placerar sig själv i desertörens utanförskap, och utifrån en radikalpacifistisk position klär av alla som blandar ihop smutsiga medel med fina, hägrande mål. Det är hög tid för en ordentlig återutgivning av Kjells 70-talskivor på cd!

* Lorentz & M. Sakarias - Lever min dröm (låt, -09)
Valpigt? Tacky? Fler unkna åttiotalsreferenser, söderromantiska paroller och eurotechnobeats än vad som är mänskligt nyttigt? Svaret är ja på alla frågorna. Men ändå, ändå, kan jag inte motstå den totala och storögda ruschen i brödernas bästa låtar. Intellektuellt låter det sig inte förklaras, men känslomässigt är jag redan besegrad.

* Liverpool FC (klubb)
Efter en årsinledning fylld med sorger och bedrövelser var krossen av Real Madrid i CL en lisa för själen.

- - -
Henrik L.

Lista 5/3-09

1. J. Tillmann, konsert 4 mars, Södra Teatern
Joshua Tillmann är en skäggig man i trasig skjorta och crocs och som är mest känd för att han spelar trummor i Fleet Foxes. Jag följde mest med som sällskap utan att ha hört så mycket och fick vara med om den mest sympatiska konserten på länge. Förband var brorsan Zack och han var väl inte så bra, inte alls som First Aid Kit som finns på andra platsen. Sedan kommer Joshua in och berättar att han precis kommit från mindre lyckad spelning på Popcirkus "vi soundcheckade en och en halv timme och när jag går på scenen så ballar alla förstärkare ur, tv-snubbarna vevar frenestiskt med händerna för att jag ska fortsätta det är ju live-tv så jag går ut i publiken för att göra något, publiken skyr mig som pesten eftersom ingen av de trendiga 18-åringarna vet vem jag är". Sedan blir det ljuv musik och J har ju en sån där vacker röst som passar så bra med ekot som alla skäggband har. Han är rolig i mellansnacket och undrar bla om vi har några frågor, en kille ställer en fråga om nåt gammalt band och sen fortsätter det så resten av konserten som ett trevligt samtal med ljuv musik imellan. http://www.youtube.com/watch?v=VtPPNyoS-8U


2. First Aid Kit, konsert 4 mars, Södra Teatern
First Aid Kits stämsång slår allt och ger mig rysningar. Spelningen förhöjs dessutom av systrarnas stora idoldyrkan av J Tillmann som är så där som bara tonåringar kan uppbåda. De spelade givetvis sin berömda Fleet Foxes cover och en av dem blev rörd till tårar. Det är lite intressant att på You Tube så är deras version det fjärde mest sedda Fleet Foxes klippet http://www.youtube.com/watch?v=HMrqBldlqzA och så ett sött svar som bonus http://www.youtube.com/watch?v=mqGn8K42RpY&feature=related


3. Bandbokningar som trillar in från festivaler och ger en föraning av sommar (händelse)
Planen är att åka på Roskilde i år igen men eftersom deras bandbokningar suger än så länge (förutom Fleet Foxes) så roar jag mig att hitta ersättare.
Kanske Primavera i Barcelona och se My Bloody Valentine som spelar två gånger där? http://www.primaverasound.com/ Eller kanske överraskningen Siesta i Hässleholm? http://www.siestafestivalen.se/artister
Sen i augusti gäller det att välja den festival med bäst Band of Horses konsert, bäst till ligger Köpenhamn http://beatday.dk/, och kanske Oslo http://oyafestivalen.com/ men troligtvis inte Way Out West.


4. I taket lyser alla stjärnorna, film
Verkar marknadsföras som en tonårsfilm men är lika mycket en vuxenfilm. Mycket mycket bra och kräver en packe näsdukar.


5. Plura Jonsson - Resa genom ensamheten: svart blogg och det ljuva livet (bok)
Verkar lovande även för en icke- Eldkvarn fantast



Pepp
Ny skiva från Band of Horses innan sommaren


/nina

Lista v. 8

1. Refused-The Shape of Punk to Come (musik)

2. Giles Blunt- När du läser detta (bok)

3. Gnocci (maträtt) Det var sannerligen lite pilligt (klibbigt) att göra och reslutatet blev... sådär. Men skam den som ger sig. Den här avskalade italienska miniatyrversionen av svensk palt SKA jag få fason på. Trattkantarellsåsen som vi hade till blev dock utmärkt.

4. Lovers rock (musik) Satt ihop en liten lista i kölvattnet av Alla hjärtans dag. Smooooth.

5. E.M.D-Jennie Let Me Love You (låt) Det gick ett sus av förtvivlan på Grammisgalan när E.M.D vann priset för bästa låt. Jag tyckte däremot att priset hamnade i helt rätt händer. Det är en riktigt bra poplåt exemplariskt framförd av tre snutfagra gossar.

Jag är såhär i efterhand mer förvånad över att tråkmånsen Anna Ternheim hystade hem så många priser. Jag höll på att somna framför Popcirkus igår.

Bubblare :

The Pains of Being Pure at Heart-S/T (musik) Jamen, ibland behöver det inte ju vara så svårt. En schysst vers och en refräng som sitter som klister. Musik som får mig att vilja springa naken genom tunnelbanevagnarna och skrika. "våren är här!", trots att staden andas is utanför fönstret. Musik som får mig att minnas kalla steg uppför Gammliabacken med Field Mice på en hackig Walkman. Allt det här är TPoBPaH.

Mike Oldfield-To France (låt) Ja, Mattiaz. jag väntar fortfarande på den där spellistan...

Hell´s Kitchen (TV)

Martins svenska pop- och rocklista (musik)

Som i sin tur inspirerade frugan att göra en egen, lite rockigare, version (musik)

Dundertåget-Ifrån mig själv (rock)

Och, tja, vi är fortfarande i väntans tider...