1. Al Wilson-Serching For the Dolphins (musik) Och vilken musik sedan! På pappret ser det inte så roligt ut. En Jimmy Webb-cover här, en Creedence-cover där, en låt som The Four Tops har gjort och så den obligatoriska Bacharach-låten. Men vänner, oj, oj vilken musikalisk tour de force den här skivan är! Al Wilson läser låtarna och sjunger dem med ett självförtroende som skulle få Tjuren från Wales att skaka av rädsla.
Bäst är Poor Side of Town som Nick Lowe gjorde en cover på, på The Convincer. Missförstå mig rätt, Nick Lowes version är bra, men Al Wilsons tagning piskar stjärt. Al Wilson leder dig som lyssnare genom låten med en mjuk elegant följsamhet som saknar motstycke. Att spela på känslosträngarna får helt plötsligt en mycket konkret innebörd.
2. The Last Shadow Puppets-The Age of Understatement (musik) Jo, den är faktiskt bra. Riktigt, riktigt bra. Stråkarna skulle få dig att gråta, Erik min franske vän.
3. The Housemartins-The Best Of... (musik) Ord känns överflödiga. När jag hör The Housemartins kan jag fortfarande känna den sprittande glädje jag upplvde när jag såg videon till låten Sheep för första gången på den tidiga kabel-TV kanalen Music Box. Så här ska bra pop smidas.
4. NYC Salsa Vol. 1 och 2 (musik)
5. The Notwist-The Devil, You + Me (musik) Mina favorittyskar är tillbaka ( och nej, det är förstås inte Modern Talking). Och vad ska jag skriva? Att de nya skivan växer? Att Neon Golden var så bra att den är hart när omöjlig att följa upp? Att Good Lies är bästa låten men att Where In This World avancerar och smyger sig på sakta sakta? Ja, precis så ska jag skriva jag. Precis så.
Bubblar
Våren (årstid)
Helsinborg (stad)
Johan Theorin-Skumtimmen (bok)
Härlig middag och musikquiz tillsammans med födelsedagsbarnet Mattias J och vänner (event)
Veroncia Maggio-Måndagsbarn (låt) En av vårens bästa låtar.
Bubblar inte
IFK Norrköping (fotboll) Men förihelvete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar